Prioriteringar

Det är nog en av de saker som är svårast när man får barn, hur man ska prioritera saker och ting. Självklart kommer ju barnen först, men det är inte alltid självklart på vilket sätt. Ska man prioritera att pappa spenderar tid med barnen på kvällen? Ja, det är klart man ska. Dessutom får ju jag två händer fria att få gjort allt det man inte hinner med två barn.

Fast så måste man ju hinna vila lite mellan varven med, så ska då mamma eller pappa få vila en stund först kanske? Visst, det funkar absolut. Men då är ju problemet att sen när barnen lagt sig och man egentligen då skulle ta tag i att laga mat till morgondagen, diska, plocka undan och allt annat så är man så trött så man knappt orkar ur soffan.

Eller som nu, med nyhetens behag så är ju suget stort att blogga lite. Nu är Oliver på dagis en stund, och Lukas sover (fast man vet aldrig om det är 5 minuter eller en timme), ska jag då passa på att;
a - städa undan alla grejor och leksaker överallt
b - dricka kaffe (men då vaknar Lukas garanterat, han har en inbyggd sensor för det tror jag)
c - skita i ovanstående och blogga lite

Det blev faktiskt en blandning, gjorde kaffe, sövde om Lukas, städade lite på vägen in till datorn och nu dricker jag kaffet här.

Konstigt ändå, hur mycket man ändå behöver prioritera en lugn stund för sig själv (och det behöver i alla fall jag göra för att funka som mamma. Eller som fru, för den delen.) så får man ändå lite dåligt samvete för allt man "borde" gjort. Irriterande!

Nåt som däremot just nu kanske inte alltid hinner prioriteras så är det väl ens förhållande, helt enkelt för att man är så himla trött när allt det där nödvändiga har gjorts. Men men, den här gången vet jag ju att det kommer bättre tider, när Lukas får mer rutiner och blir lite "stabilare" på dagarna så man inte behöver bära honom så mycket. Så tills dess får vi väl acceptera att våra gemensamma stunder mest handlar om att däcka framför ett avsnitt av Dexter, men det är ju inte helt fel det heller!