Känns ju bra att han tar det med så gott humör?

Det är tydligen vanligt att 4-åringar börjar undra om döden en del. Oliver har däremot aldrig nämnt det, men så har han heller inte direkt blivit "utsatt" för det. Idag däremot hade vi en något underlig konversation:

O - "Är du för gammal för att ha en bebis i magen, mamma?"
Jag - (något förnärmad) "Nej, det är jag väl inte direkt än...?"
O - "Men gamla farfar är ju död?"
Jag - "Uhm, ja, gammelfarfar är död"
O - *Mycket glatt* "När du blir lika gammal som gammelfarfar så är du med död!"
Jag - "Eh, jag det är jag nog"
O - "Vem ska då ha bebisar i magen???"

Ja inte tänker jag bli gravid när jag är lika gammal som gammelfarfar i alla fall...

Därefter urartade det hela. Det som störde mig var nog mest det mycket glada tonfallet när han konstaterade att jag också skulle vara död ;-)