Små, små framsteg

Igår sprang jag äntligen, första gången på 10 dagar efter min förkylning. Det var lite segt, men som vanligt så känner man sig ju så sjukt nöjd efteråt! Jag håller fast vid mitt uttalande att jag verkligen inte är gjord för att springa, för det går INTE snabbt och jag känner mig fortfarande vääääldigt mycket klumpigare än de löpare jag möter. Men men, i myrsteg blir det bättre, och jag hoppas jag kommer under 30 minuter på mina stackars 5 km innan sommaren är slut...

Sprang min vanliga runda "bakvänt" igår, nackdelen var att den asbranta backen är precis lika asbrant fast åt fel håll, men det blir lite mindre segt mot slutet när jag slipper en lång backe. 

På tal om små framsteg, känner att jag vill dokumentera lite vad Lukas kan nu när han är två år (han fyller ju på måndag!). Kanske inte så intressant för er, men för mig som är helt senil kan det behövas...

Han kan:
Hoppa jämfota
Springa fort som ATTAN
"Springa" fram på trehjulingen i typ 50 km/h, men han använder inte tramporna
Han har ganska många egna ord för saker, men det är inte så tydliga ord (om man inte lärt sig hans språk)
Sätta ihop små 2-ordsmeningar (hände för bara en vecka sedan), typ "annan bil" eller "mera kaka" (!)
Klättra i och ur sin spjälsäng själv, han var otroligt stolt igår när han för första gången klev upp själv på morgonen!

Han gillar:
Att bygga med klossar
Att köra med bilar (timvis, helst på den hemmasnickrade lilla rampen)
Att jaga/bli jagad av storebror
Att sitta i sandlådan (även här långa stunder, ovärderligt om man behöver rensa eller nåt annat ute)
Att äta - egentligen all mat, men helst välkryddad mat, kött, fisk, grönsaker och sås. Han är däremot ingen fan av kolhydrater, pasta, potatis och bröd går inte ner alls lika lätt som ett stekt ägg och lite korv!

Suddig bild i farten, som vanligt, men han var så söt i blomkrans min lilla 2-åring!