Ungefär 9 månader om året blir jag rätt förbannad på min kropp. Och nej, det handlar inte om utseendet på den, utan om det faktum att den är totalt oförmögen att både producera och behålla värme. Nu när det blivit lite kyligare (ja alltså, allt under 10 grader är värdelöst) så börjar de 9 månader när jag FRYSER.
Mmm, ta på mer kläder då - ja det kunde man ju tycka skulle hjälpa, men hemma kan jag ha ulltofflor, mysbrallor, linne, TJOCK tröja och ändå frysa - trots att vi har 22 grader inne. Men så fort tempen går ner ute verkar den även göra det i mig... På jobbet skulle jag helst vilja stå och jobba i jacka (kan inte scooteroverall bli trendigt?!?), men samtidigt känns det ju rätt trist. Att träna hjälper inte alltid heller, häromdagen frös jag igenom HELA styrkepasset?!? Sparring och pulshöjande träning gör mig såklart varm, även om det tar en bra stund, men den effekten avtar ju snabbt.
Det hänger heller inte ihop med underhudsfett, inte ens när jag vägde 30 kg mer som höggravid var jag varm av mig. Kanske är min längd en bidragande orsak, ihop med lågt blodtryck...?
Det blir ganska påfrestande, jag blir stel och spänner mig, och inte sjutton blir man laddad av energi när man helst vill krypa in i en bastu i ett par timmar. Skitsurt. Dessutom har de flesta ganska svårt att förstå hur jobbigt det är "ta på dig mer kläder då", eller "kläder efter väder" är två uttryck jag hatar - tycker ju om att vara ute men när man fryser som en hund är det inte så kul längre.
Har testat termogena "fettförbrännare" med, men tex koffein, chili och kanel i, men de hjälper inte heller. Min bästa kompis varje kväll är min vetekudde, vet inte hur många jag slitit ut under åren, för utan den får jag ALDRIG upp värmen i tex fötterna, och så länge jag fryser, somnar jag inte.
Finns det allvarligt talat inte NÅT man göra? Någon som har tips???
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar