Att slåss eller inte slåss

Igår kväll blev det en sväng upp till kickboxingen för lite sparring, det blir bara nån gång i veckan med det nu för tiden, och jag märker att jag väljer andra sorters träning istället, tex jogging eller bodybalance. Det är inte riktigt lika roligt med kickboxingen längre, men jag vet inte riktigt vad som beror på själva kickboxingen och vad som beror på "övrigt otaggat beteende". Kanske att det är lite av båda....

En del av det tror jag kommer av att man liksom inte lär sig lika fort nu, i början är det ju så roligt när man gör framsteg för varenda gång, men dels tränar jag det för sällan och dels är jag nog för gammal (haha, ja men ni fattar vad jag menar) för att ha nåt vidare brant utvecklingskurva. Vad nån annan tycker känns irrelevant i just detta sammanhanget, men det känns lite knäckande att gå dit och liksom inte känna att man kommer nån vart, samtidigt som jag inte har vare sig tid och ork att lägga mer tid på det just nu (så det är alltså helt ologiskt, som en massa andra saker i mitt liv).

I väntan på att jag ska få lite mer lust att slå på folk så får jag väl helt enkelt gå nåt pass i veckan så att jag åtminstone inte går bakåt i utvecklingen - det är ju dessutom liiiite lättare att gå dit nu när man får se såna här vackra saker när man kommer ut...

(ps, nu använder jag ju termen "slåss" lite skämtsamt, eftersom det är extremt långt ifrån det som är sparring)