Överlevnad

En. Veckas. Semester. 

På grund av massor med stress lite för länge så panikbokade vi en veckas semester för tre veckor sedan, den veckan började förra lördagen och avslutades i natt. Hastigt och lustigt blev en asbillig all-inclusive till Costa Brava bokat, med hyrbil och allt, vi såg till att få ledigt själva och för barnen och försökte jobba av det värsta innan vi stack. 

Det tog mig halva semestern att bli av med hjärtklappningen, svårigheter att andas och en allmän panikkänsla, så man kan väl minst sagt säga att det var välbehövligt. Hade vi inte åkt hade jag troligtvis ändå fått stanna hemma, så arbetsmässigt hade det nog inte gjort så stor skillnad, men nu hade vi ju lyxen av att befinna oss i Spanien istället. 

Eller, lyx och lyx förresten, det är nog så långt från hur man skulle beskriva semestern som man kan komma. I en miniliten Fiat 500 som vi fick betala ALLDELES för mycket för (dålig start på semestern och en dyr läxa) klämde vi oss in alla fyra, med bagage och allt - nog en komisk syn! Sent på kvällen förra lördagen kom vi fram till det tämligen sunkiga hotellet, och på morgonen därpå överskuggades alla tankar om att maten skulle vara ätbar, men visst, vi fick vad vi betalade för så att säga. Veckan överlevdes på kopiösa mängder melon, och det som såg åtminstone lite ätbart ut, samt en hel del sangria (inköpt på en strandbar, inte på hotellet), men hotellet var ändå hyfsat rent och eftersom det hade en (iskall) pool och låg bara några hundra meter från havet så kunde vi spendera den mesta delen utanför hotellet. 

Det mikroskopiska hotellrummet, man kunde inte mötas i gången brevid sängarna ens, och väggar och dörrar var gjorda i papp av ljudisoleringen att döma....

Milslång, vit sandstrand, och bara sparsamt bebodd av turister i och med att det inte är högsäsong. 

En i och för sig iskall pool, men ett rätt skönt poolområde med lite skydd från vindarna när de blev för kyliga. 

Stranden och havet var fantasiskt, och förutom de två dagarna med lite sämre väder så har vi haft perfekt strandväder, varmt men inte så man blir svettig, och strålande sol.

Ungefär min utsikt den gångna veckan. 

Så skönt att få lite sol på sig!

Vi har inte gjort många knop, även barnen var trötta, så vi har mest solat, badat (barnen, inte vi vuxna), legat vid poolen, stranden och bara slappat. Det största beslutet man har behövt ta var huruvida man skulle vända på sig och sola baksidan eller inte... Vi har inte ens shoppat nåt, ingen orkade med nåt annat än att strosa i lugnt mak och liksom bara vara. Inte ens i Barcelona, där vi var en dag när det regnade, eller i Girona, där vi var dagen efter när det var mulet. Barnen har ätit kopiösa mängder glass, och jag har ätit en hel drös med crepes med nutella på, inköpta i någon av de många glassbarerna utmed gågatan i Calella. 

Glass, glass och mera glass har det blivit. 

Och till oss vuxna - Sangria, Sangria och mer Sangria. 

Nu känns det ändå som man fått en chans till att bara hinna landa, känna efter lite, och ta itu med allt som kvarstår fram till den "riktiga" semestern i sommar...