Det har varit så grymt trist att träna sen jag kom hem från semestern. Dels känner man sig svag efter tre veckors slappande och dels är det typ tomt på folk i gymmet, men mestadels känns det vara rätt jävla surt.
Men. Man. Gör. Det. Ändå.
Det där med motivation, den jag alltid väntade på förr, den är bara att glömma. Vill jag må bra är det bara att få ändan ur vagnen och gå och träna, känner man sig motiverad för dagen så är det bara ett stort plus, men det är inget som är avgörande.
Jag försöker variera min träning så jag har nåt jag tycker är riktigt kul - just nu är det yoga (som dock har semesteruppehåll), men styrketräningen måste liksom bli av lik förbaskat. Det är bara att bita ihop, se till att bli klar snabbt (vilket man oftast blir om man gör det effektivt) och köra på.
Så, just nu står jag på gymmet och skriver det här mellan seten, för att få nåt att tänka på. Det är skitsurt och jag hade hellre legat kvar i sängen, men då mår jag inte bra i längden. Så funkar jag ( vilket tog ca 30 år att komma på). Hur funkar du? Väntar du på motivationen eller biter du i det sura äpplet?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar